Kommer aldrig Våren! Så tänkte jag för någon månad sedan. Ska denna vinter aldrig ta slut! Men nu har den tagit slut och vi känner alla hur viktig våren är för oss. Den ger oss ny energi. Vi behöver energipåfyllningen för att klara allt vi måste klara.

För oss Lovöbor är vårkänslorna mer komplicerade. Den vårupplevelse utsocknes får på Lovön kan bli kortvarig. Lovö är nämligen en hotad ö.

I dag är Lovö levande jordbruksbygd och en kungsgård. Gustav Wasa och hans söner köpte eller bytte till sig nästan all jord på Lovö. Jorden på Lovö behövdes för Drottningholms slott.

Nästan betyder att jorden kring kyrkan förblev kyrklig jord. Den hade skänkts till kyrkan på den katolska tiden av dom som ville ha en garanterad plats i himlen. Kyrkans jord har sedan dess odlats. Nu arrenderar familjen Rydström prästgården och driver den som ekologisk mjölkgård – det enda ekologiska lantbruket i Stockholms stift. Och då är stiftets egendomar värda mer än 700 miljoner.

Nu vill stiftet sälja gården och har sagt upp Rydströms för avflyttning till den 14 mars i år. Men Rydströms bor kvar – mycket beroende på att Lovö Hembygdsförening och kyrkopolitiker i Ekerö pastorat har agerat för att gården ska finnas kvar som ekologiskt lantbruk.

Makten att besluta över stiftets egendom har en politiskt vald Egendomsnämnd. När jag intervjuade Egendomsnämndens vice ordförande sade han att marken i närheten av Stockholm är mycket värdefull och kommer att bli ändå mer värdefull när Lovö exploateras. ”Då vill vi vara med på banan”. Så uttryckte han det ordagrant.

Men då bryter stiftet mot kyrkans egna regler för hur egendomarna ska förvaltas. Och nu citerar jag ärkebiskop Anders Wejryd. Så här skriver han: ”En kyrka bör se på sina samlade tillgångar som lån från Gud, att förvalta, bruka och bevara. Detta borde leda till långsiktighet och ödmjukhet. Det förstärker också det etiska ansvaret förknippat med ägande.” Men Stockholms stift vill hellre dansa kring guldkalven.

Den exploatering stiftet tänker sig är en följd av att Förbifart Stockholm planeras gå under Lovö och ha två trafikplatser på södra Lovö för anslutning till Ekerövägen. Markexploatering sker alltid kring nya motorleder.

Det stora problemet för Lovö är alltså den planerade sexfiliga motorleden Förbifart Stockholm. Många av er kanske tror att Förbifarten kommer att avlasta innerstadstrafiken. Men det är fel. Nya vägar drar till sig ny trafik. Och bara en mycket liten del av trafiken på Förbifarten ska passera Stockholm. Bilarna ska in till Stockholm.

Ingen modern storstad kan bygga sitt transportsystem på bilar. De tar för stor plats. En bil tar 200 gånger större plats än en fullsatt spårvagn. Ett fullsatt tunnelbanetåg tar passagerare motsvarande en bilkö på ca 1 mil. Trafikstockningarna beräknas bli minst femfalt värre om Förbifart Stockholm byggs.

Lovö Hembygdsförening motarbetar naturligtvis Förbifart Stockholm. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors när vandalerna vill vanställa vår ö. Vi samarbetar exempelvis med många ideella organisationer som har en annan vision för Stockholms framtid än bilstaden med sina ökande utsläpp av växthusgaser tvärtemot riksdagsbeslutet att minska utsläppen. Det är alltså inte bara stiftet som säger ett och gör ett annat utan också våra ledande politiker.

Men trots att vårglädjen för oss lovöbor är litet dämpad så är våren nödvändig för att vi ska orka kämpa vidare mot dom krafter som hotar att förstöra vårt kära Lovö.

Blåsipporna finns till även för oss och Lindöslänten var alldeles blå. Ny energi strömmar till. Våren är äntligen här. Låt oss alla hurra för den.

Skrivet och framfört av föreningens nye ordförande Bertil Ottoson vid Valborgsfirandet vid Götiska tornet den 30 april 2010.