Vilka krav måste och ska vi ställa på politikerna när de beslutar i viktiga frågor om vår framtid? Vi har ju inte direktdemokrati utan överlåter till valda representanter att besluta för oss.

Just nu planeras Stockholmsregionens framtida transportsystem. Alla partier är medvetna om att vi har ett klimatproblem. Det syns tydligt i partiernas program, miljödokument och i partiledarnas tal. Socialdemokraterna:

”Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Klimatomställningen måste prioriteras på alla politiska nivåer. Vi socialdemokrater vill gå före och i hela landet ta ett lokalt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. I städer är det nödvändigt att investera för att få fler att resa kollektivt i större utsträckning än i dag om klimatet skall hålla.”

Mer av samma slag finns. Det är därför litet chockartat att socialdemokraterna i Stockholm vill bygga en 22 km lång minst 25 miljarder dyr sexfilig motorled, Förbifart Stockholm, som beräknas öka utsläppen, glesa ut bebyggelsen, ta resurserna från vägbyggen i andra delar av Sverige och dessutom inte kommer att minska bilköerna i Stockholm.

Socialdemokraternas oppositionslandstingsråd i Stockholms län, Lars Dahlberg, är stark förespråkare för Förbifart Stockholm och skriver debattartiklar med rubriker som: ”Förbifart Stockholm kan inte vänta”. Lars Dahlberg kan inte vänta med att gå emot sitt partis miljöpolitik och han inte ensam inom sitt parti.

Även Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill bygga Förbifart Stockholm. Och även de bryter mot sina partiers miljöpolicy, t ex Folkpartiet:

”De miljöpolitiska målen skall beaktas vid all samhällsplanering och utgöra en grundläggande restriktion på alla beslutsnivåer. Vi står inför stora klimatförändringar om inte utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, dramatiskt begränsas.”

Det är egentligen bara Moderaterna som har partipolitisk legitimitet att bygga Förbifart Stockholm. Moderaternas miljöpolitik prioriterar nämligen marknadsekonomiska lösningar och den enskilde individens ansvar. Lagstiftning ska användas i sista hand. Moderaterna överlåter miljöpolitiken åt marknadskrafterna. Det gör också Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna med beslutet att bygga Förbifart Stockholm.

Men behöver inte motorledspartierna folklig förankring för detta enorma projekt, den största infrastrukturella investeringen i Sverige sedan Göta kanal? Jo, naturligtvis behövs ett folkligt stöd, särskilt som man går emot sina partiers miljöprogram. En majoritet stockholmare måste synas stöda projektet. Det klarar bilbranschens lobbyorganisation, Bil Sweden AB. Med hjälp av en opinionsundersökning får ett urval stockholmare svara på denna fråga:

I Stockholm planerar man för en ny vägsträckning väster om Stockholm bland annat i syfte att avlasta dagens E4 (Essingeleden), Förbifart Stockholm, tycker du att den ska byggas?Ja/Nej/Vet ej

Ungefär 80 % av respondenterna svarar Ja på frågan. Med denna formulering är det litet överraskande att så många som 20 % inte svarar Ja.

För att få ett vetenskapligt mer hållbart svar på en enkätfråga måste respondenterna få relevant information, t ex att det finns två alternativ till Förbifart Stockholm – Diagonal Ulvsunda och Kombinationsalternativet, som i huvudsak är en satsning på kollektiv trafik. Om stockholmarna dessutom skulle få information om Förbifart Stockholms beräknade totalkostnad (och vad man annars skulle kunna få för pengarna), om dess kränkning av Världsarvskonventionen, om dess brott mot Miljöbalken, om att den leder till ökad bilism med högre utsläpp av växthusgaser och om projektets felaktiga och missvisande ekonomiska kalkyl, ja då skulle nog inte så många stockholmare vara positiva till att bygga Förbifart Stockholm.

Om respondenterna dessutom får veta att en rimlig höjning av trängselavgifterna skulle minska bilåkandet så mycket att någon ny motorled inte behövs, ja, vad skulle de då svara? Trafikforskare säger också att antalet bilar i stockholmstrafiken måste minska med ca 50 % och resterande bilar minska sina utsläpp med ca 50 % för vi ska nå det av riksdagen beslutade klimatmålet. Förbifart Stockholm är verkligen det miljö- och kulturmord som miljöminister Andreas Carlgren kallade dess föregångare på 1990-talet, Västerleden.

Med denna bakgrund försvinner behovet av Förbifart Stockholm som en dimma i sommarsol. Behovet är i stället en mer tätbyggd stad med investeringar i spårburen kollektivtrafik. De pengar Förbifart Stockholm skulle kosta räcker till bekväma, billiga och frekventa spårburna transporter våra barn och barnbarn kommer att tacka oss för.

När Ekerö kommuns väljare i en folkomröstning 1994 fick ta ställning till Västerleden, röstade ungefär 75 % emot projektet. De politiska partier som nu vill bygga Förbifart Stockholm gör inte om misstaget att låta stockholmarna yttra sig med den sakkunskap en valrörelse skulle ge.

Vi röstar på partier vars program vi önskar se genomförda. Partiernas representanter i beslutsfattande församlingar förutsätts arbeta och besluta enligt partiprogrammen. När denna demokratiska linje bryts har demokratin ett problem.

Bertil Ottoson
Lovö Hembygdsförening