Den 30 oktober 2006 slog Sternrapporten ner som en bomb i det engelska parlamentet. Tony Blair sade att denna rapport är den viktigaste han presenterat under sin långa tid som premiärminister. Sir Nicholas Stern var tidigare chefsekonom vid Världsbanken och ingen ifrågasatte rapportens slutsatser.
Rapporten säger att klimatförändringarna är ett allvarligt globalt hot, som snabbt måste bemötas globalt. De ekonomiska vinsterna med ett snabbt och kraftfullt agerande överväger med bred marginal kostnaderna med att inte agera. Att inte göra något skulle kosta världen ca 5 % lägre BNP per år för all framtid! Det som måste göras för att stoppa jordens fortsatta uppvärmning beräknades kosta ca 1 % av världens BNP.
De stora kostnaderna gjorde att fler politiker började ta klimatproblemet på allvar. Rapporterna från FN:s klimatpanel (IPCC) fick större genomslag i hela samhället. IPCC:s fjärde rapport från november 2007 satte 450 ppm som det troliga värdet för att begränsa jordens uppvärmning till högst 2 grader jämfört med tiden före industrialismen.
Senare forskning visar att klimatförändringen går snabbare än IPCC:s beräkningar. Därför träffades i mars 2009 världens ca 2 500 främsta klimatforskare i Köpenhamn. Här sammanfattades den senaste forskningen och resultatet blev alarmerande. Forskarna frångick därför sin vana att redovisa slutsatserna i den rapport, som planeras till juni 2009. De vände sig i stället direkt till politikerna. Enligt forskarna finns det nu inga ursäkter för att inte agera omedelbart. Jorden kan komma in i en kedjereaktion som är mycket svår eller omöjlig att kontrollera.
Svenska klimatforskare tillhör världens främsta och svenska politiker är mycket medvetna om den eventuella klimatkatastrofen. Men politiker handlar vanligen kortsiktigt. Siktet är inställt på nästa val och riksdagspartierna (utom miljöpartiet) har ekonomisk tillväxt som viktigaste mål. Går ekonomisk tillväxt att förena med klimatmålen?
Den statliga myndigheten Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS) uppdrogs utreda om det går att kombinera ekonomisk tillväxt med ansvarsfull klimatpolitik. Våren 2008 publicerade ITPS sin rapport: ”Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt”. ITPS kom fram till att det går att klara både klimatmål och god tillväxt även med nuvarande teknik, men bara om vi på transportområdet omedelbart övergår från fossilbränsledrivna fordon till spårburen kollektivtrafik. Bränslesnålare bilar och trängselavgifter i storstäderna är ingen lösning.
Även den fria forskningen utreder om industriell utvecklig är möjlig utan destruktiv klimatpåverkan. Professor Staffan Laestadius, KTH, gav ut en rapport i mars 2009: ”Klimatförändringen och den industriella omvandlingen”. Om vi ska tillämpa försiktighetsprincipen måste all energiproduktion baserad på fossila bränslen bort. Detta är den stora utmaningen.
Men majoriteten politiker i Stockholm vill bygga en motorled för minst 25 miljarder, Förbifart Stockholm, som kommer att öka utsläppen och minska andelen kollektivtrafikanter! Det hjälper inte som billobbyn säger att köra elbilar i framtiden eftersom 80 % av världens elproduktion baseras på fossila bränslen. Dessutom kommer bilköerna att öka 5 till 8 gånger om Förbifarten byggs. Den är helt poänglös, faktiskt kontraproduktiv.
Miljömedvetenheten har ökat under senare år. Vi vanliga människor måste kräva att politikerna beslutar långsiktigt. Det räcker faktiskt med att de följer sina egna partiprogram.
Bertil Ottoson
Lovö Hembygdsförening