Stockholms Handelskammare är näringslivets lobbyorganisation i Stockholm. Man bedriver en kampanj för att Förbifart Stockholm ska byggas, en sexfilig motorled väster om Stockholm. Handelskammaren använder ekonomiska argument och påstår i en Brännpunktartikel den 17 februari att Förbifarten är en mycket lönsam väg. Det sakliga underlaget hämtar man från Vägverkets utredningsmaterial och från konsultföretaget WSP, som man anlitat för att övertyga stockholmarna. Även Vägverket har använt WSP för sin samhällsekonomiska kalkyl och när den kritiserades av flera tunga remissinstanser för sin tendensiösa undermålighet tvingades man att kontrollräkna kalkylen. Vägverket vände sig då åter till WSP, som konstaterade att man inte hade räknat fel tidigare.

Vägverket vill bygga vägar. Regeringens direktiv var att man skulle utreda ett transportproblem, men Vägverket har inte samverkat med andra myndigheter, som skulle kunna bredda utredningens perspektiv och kompetens. Något transportslagsövergripande perspektiv har Vägverket inte använt – trots regeringens övergripande regler om hur stora transportprojekt ska utredas. Egenintresset har fungerat som skygglappar och som av en händelse passar detta bilindustrin utmärkt.

Den avgörande frågan för lönsamheten är var Förbifart Stockholms slutnota kommer att hamna. Bortsett från alla andra fel i Vägverkets kalkyler betyder projektets totalkostnad mest för bedömningen av Förbifartens lönsamhet. Vägverkets egen kalkyl slutar på 25 miljarder, nu uppräknat till 32 miljarder. Handelskammaren utgår fortfarande från totalkostnaden 25 miljarder.

Hur säker är Vägverkets kostnadsbedömning? En ledtråd får man genom att titta på andra stora vägprojekt Vägverket utrett och kostnadsbedömt. Södra länken blev ca fyra gångar dyrare än Vägverket kalkylerat – trots prutning på säkerheten, bl a togs sprinklersystemet bort. Norra länken har hittills blivit sex gånger dyrare än Vägverkets kostnadsberäkning.

Handelskammarens samhällsekonomiska kalkyl leder fram till att Vägverket underskattat lönsamheten med minst 7,5 miljarder. Detta är kaffepengar jämfört med den troliga slutnotan för detta megaprojekt, som bara kan betraktas som ett överdimensionerat monument över ett föråldrat fossilbränslesamhälle.

Handelskammaren avslutar sin artikel med att vi inte har råd att låta bli att bygga Förbifart Stockholm. Trafikforskarna säger att det inte går att bygga bort bilköer med nya vägar. Även Vägverket erkänner att tiden i bilköer kommer att öka 5-8 gånger fram till 2030 även om man bygger Förbifart Stockholm. Handelskammarens lönsamhetsskapande tidsvinster smälter bort som snö i vårsol.

Den enda lösningen på bilköandet är att reducera antalet bilar i stockholmstrafiken. Det kostar mycket litet att införa trängselavgifter på Essingeleden. Då kommer bilköerna där att försvinna och vi slipper bygga Förbifart Stockholm. Pengarna kan i stället användas för att stegvis bygga ut kollektivtrafiken, särskilt den spårburna. Andra europeiska storstäder kan visa hur man gör.

Förbifart Stockholm är ett stort svart hål, som slukar alla pengar och ökar utsläppen av växthusgaser – tvärtemot Sveriges miljömål och internationella åtaganden.

Bertil Ottoson
Nätverket Klimatstart Stockholm